Igår var det lucia på dagis för äldsta dottern och jag och barnen var och tittade på. Ronja sjöng så högt och fint som en snart 4-åring som inte kan prata rent låter, men hon klämde i ordentligt på sista ordet i varje mening.

När Rasmus såg sin storasyster på scenen så började han slingra sig i famnen på mig och började skrika så där högt som bara mina barn gör (för i mina öron låter inte andras barn lika högt som mina) Jag blev tvingad till att släppa ner han och innan jag ens han blinka så var han på scenen och kramade om Ronja. Det var förstås ganska sött men Ronja började skratta och pratade mer än hon sjöng, så jag gick fram och tog bort honom men han bara gallskrek, så där stod jag. Kände hur kinderna började hetta och vågade inte möta dom andra föräldrarnas blickar, det var som att välja mellan pest eller kolera... gallskrik eller ett extra barn på scenen, valde det senare. Rasmus sprang upp igen och stod och dansade och såg så nöjd ut, hoppas bara inga föräldrar tog illa upp!

Nästa år då har jag alla tre där uppe, då ska jag bara sitta och njuta!