å vart han sitter och vart han står, så får jag lov, så får jag lov att slita huvet i bitar!

 

Verkar bli ännu en dag som går i gråtens tecken. Rasmus som snart blir två har gråtit sen han föddes, känns det som i alla fall. Vi misstänkte kolik när han var nyfödd så han och jag blev mjölkproteinfria, men när han fortfarande skrek vid niomånaders ålder förstod vi att det var nått annat, men vi vet fortfarande inte vad. Han har varit mjölkfri i omgångar utan nämnvärd skillnad så nu struntar vi i det och kör vanlig kost. Magen pajar emellanåt och blöjorna klarar inte trycket, så att säga, så då får han några välbehövliga duschar den dagen, jag ser i alla fall ett samband med gråtperioderna och blöjans innehåll. Men dom bra perioderna bli längre och längre SÅ DET FINNS HOPP!

 

Rasmus är enormt mammig och tål inga motgångar alls och då han är väldigt motorisk och aktiv så blir det en dålig combo. Tänk er en tvååring som vill bygga ett lika högt torn som sin storasyster och när det inte går så tar han klossarna och slår henne sen kastar han klossarna med all sin kraft runtom sig och springer iväg och stortjuter så läpparna blir blå. Får han inte in foten i skon första gången så gråter han, får han inte godis i affären läger han sig på golvet och skriker och gråter, når han inte upp till det han vill ha så gråter han, han måste ha nått att göra hela tiden annars sätter han igång och....ja.... gråter. Han är även sen med talet min älskade lilla Rasmus, så han blir ju väldigt frustrerad när man inte förstår och då kommer krokodiltårarna igen...

 

Det lustiga är att det går rätt bra att ta emot dessa utbrott tills min man kommer hem, då anser jag väl att det är hans tur att lyssna och torka dessa krokodiltårar, då brukar mitt tålamod brista och jag vill bara ut ur huset och andas luft det känns ibland som att jag håller på att kvävas. Jag skulle så gärna få till en rutin där jag kunde ta mig ut ur huset för att gå en promenad eller gå på ett träningspass när Mats kommer hem. Men då han jobbar så oregelbundet så blir det aldrig av, dessutom är ju även han trött och less när han kommer hem så han är väl inte så sugen på att få tre trötta barn slängda i famnen.

 

Önskar er en glädjesam dag från en trött mamma som försöker hålla tålamodet uppe en dag till...