Projekt pepparkaksborg.
Igår efter jag hämtat Ronja på dagis blev det bestämt att vi skulle göra ett pepparkakshus och eftersom jag hade färdig deg hemma så tänkte jag att vi skulle göra ett eget. Så vi satte oss framför datorn och kollade på lite pepparkakshus och då fick Ronja syn på en pepparkaksborg och blev jätte ivrig -Sån vill jag ha mamma, snälla. Jag tittade vidare och fick syn på ett slott och blev jätte ivrig - Sån vill jag ha Ronja, snälla, sa jag. Efter lite suckande och stönande efter att ha tittat på alla finapepparkaksalster på nätet så blev det bestämt att vi skulle göra en borg med prinsesstema.
Efter att ha ritat upp alla mallar så var det bara att börja baka, barnen tröttnade dock efter en kvart och där stod jag helt själv med tre barn springandes runt fötterna med pepparkaksdeg över hela mig och köket. Insåg att klockan började närma sig middag när barnen började gråta titt som tätt, det fick bli akutmat då köket var beläggrat med pepparkakor överallt, alltså pizza som Mats fick hämta innan han kom hem. Men ett problem kvarstod, vart skulle vi äta??? Mats styrde bort lite plats på hörnet åt dom medan jag gjorde de sista bitarna. Sen städade jag undan medan Mats fixade barnen för natten och när de hade somnat var det stora ögonblicket inne... Nu skulle denna skapelse sättas ihop!!!
Ja det gick ju sådär! Jag var nog för snabb med sockret och lät det inte smälta ordentligt tror jag, för det stelnade på en gång,, han ju knappt doppa dom så stelnade det, dessutom smälte jag i ugnen i långpannan eftersom det var så stora bitar. Så ut och in efter varje dopp blev det och min onda rygg blev inte glad för det ska jag säga. Ska tillägga att det här var nog det första pepparkakshus jag byggt, kan inte komma på att jag byggt ett tidigare så jag hade noll koll på detta bygge.
När jag gjort halva huset så började jag känna en hopplöshet och började bry mig mindre och mindre, så nu började allting spricka och när jag skulle fixa till nått som blivit galet blev det alltid värre! Men när sockret råkade vara inne för länge, ni vet när man råkat bränna det, då blev det betydligt lättare att jobba med för då stelnade det inte på en gång och man kunde rätta till saker utan att krossa allt.
Tillslut så fick jag upp allt men det blev ju inte nå vidare snyggt, vint och snett och sprickor överallt...
Klockan två på natten kom jag i säng och klockan 5.50 vaknade Rasmus, Mats fick skjutsa Ronja på dagis och dom han bara stänga dörren så var Rasmus uppe i ett nafs och bröt lös en vägg på borgen. Smälte lite socker och började klistra och förstärka och nu började hoppet komma tillbaka. Sen fram med kristyren och började täcka över alla skavanker och pryda den med godis.
När Ronja kom hem från dagis fick dom göra gubbar, grisar och hästar som dom sen fick dekorera och just innan sängdags han dom göra var sin flagga som skulle pryda slottet.
På morgonen när allting var klart kommer Ronja in i köket och tittar med stora ögon. Sen göra hon några låtsas snyftningar och säger -Ååååå, så vackert!!! följd av en suck och några till snyfftningar. -Tack mamma, tack. Då känner man att det var värt allt slit och all extra värk som jag fick.
Jag känner mig rätt så nöjd, den blev inte vacker men den uppfylld sitt syfte och min dotter är nöjd. Vet inte om jag kommer att göra om det men man vet aldrig.
