Mer om helgen då. Ja man fick ju höra mer än en gång hur livliga barn man hade och att det var ett under att dom inte slagit ihjäl sig ännu som dom klättrar och hoppar och om hur tyst det skulle bli när vi åkte och vilken tur vi hade som fått en sån lugn tjej som Kajsa för annars hade det ju inte gått!! Har säkert hört dessa kommentarer 30 gånger under dessa dagar. Ja mina barn lever om, mina barn är aktiva och mina barn är just det, dom är barn!!!

Jag personligen tycker att barn ska få hitta sig själv, jag tycker inte att man som förälder ska lägga sig i eller hindra sina barns utveckling. För när man som förälder peppar barnen för mycket när den gör en viss sak och berättar hur speciell den är bara för att barnet gjorde det, så är det väl klart att barnet kommer att tycka om det, fastän den kanske inte gör det, bara för att höra hur speciell den är och göra sina föräldrar glada. Jag vet att det är svårt att vara neutral mot sina barn men jag försöker så gott det går, jag försöker att inte hämma dom utan jag är nog mer en sån som vill att mina barn testar och sen är det varken bu eller bä om de tycker om det eller inte. Men det är viktigt att dom får testa det mesta och att man uppmuntrar på det sättet som stärker deras individ. Jag brukar säga - Jag ser att du tycker om det, visst känns det bra att göra nått som du tycker om, och ju roligare du tycker det är desto bättre kommer det att gå.
Man ska berömma sina barn, men jag tycker att man ska uppmuntra det barnet tycker om att vara/göra och inte vad jag som förälder tycker om att mitt barn gör.

Jag är själv dålig på detta, jag får jobba dagligen med detta och känner hur lätt det är att falla in och bara berömma utan någon förklaring till varför det var bra. Samma sak med som med nej, det är så lätt att bara säga nej utan någon förklaring till varför dom inte får. Det bästa är när man kan säga, - Jag förstår att du vill hoppa och röra på dig, men jag vill inte att du hoppar i soffan för den kan gå sönder eller du kan göra illa dig, kan du inte bygga en hinderbana istället.
 
Just nu tex tycker Rasmus om att klä sig i prinsessklänningar och klackeskor och fina spännen i håret och då är det ju självklart att jag uppmuntrar honom till det, för HAN tycker om det, inte jag, men han blir väldigt söt förstås.

Jag är jätte känslig när det kommer till föräldraskap, jag känner mig alltid som en misslyckad mamma och direkt mina barn lever om eller uppför sig dåligt skäms jag och jag tror att alla tycker att jag är en dålig förälder. Det här är jätte jobbigt för mig men jag får aldrig heller höra att jag är en bra mamma. Och får man ingen respons alls på att man gör ett bra "jobb" så tycker man tillslut att man måste vara dålig. Är i stort behov av en mammapepp just nu.